Min pläd!

Min fina yllepläd som jag vävde i höstas har varit iväg på beredning (den har ruggas upp kan man säga) så nu är den riktigt varm, gosig och mjuk. Jag är jättenöjd med resultatet. Den är 142 cm bred och 2 meter lång med drejade fransar. Vävtekniken är kypert.

Det krävs många moment för att få en färdig filt. När man har bestämt sig för hur pläden ska se ut, hur stor den ska vara och vilken teknik den ska vävas i så skriver man en vävsedel. I vävsedeln räknar man ut hur mycket garn och antal trådar till varpen som går åt att göra filten. Sedan börjar arbetet med själva materialet till pläden:

Här lindas garnhärvorna upp på stora rullar, så kallade bobiner. Därefter varpas exakt antal trådar på en stor varpa. Om jag kommer ihåg rätt så har jag över 800 trådar i varpen.


Efter varpning och förskedning så tar man hjälp av några klasskompisar för att kunna dra på väven i vävstolen.


Sedan är det dags för solvning, då trådarna i rätt ordning träs i små öglor.


Efter solvning blir det skedning. Nu fortsätter man trä trådarna i en sked med små mellanrum, rör. Det gäller att hålla reda på trådarna, annars blir det fel i väven när man börjar väva.

Framknytning kallas det när man knyter fast trådarna på andra sidan av skeden i en lång pinne.


Till sist kan man börja väva, efter att knutit upp tramporna i rätt ordning förstås.


Jag drejade mina fransar i början och i slutet av väven.

Som sagt, det är en del förarbete till att få en klar pläd, med det är det värt!